Det är helt ofattbart vad fast man kan bli, jag hade inte honom lång stund men han har verkligen träffat mitt hjärta. Jag tänker på honom väldigt ofta och undrar om jag hade kunnat gjort det bättre. Jag saknar den där fina saken som blev så glad när man kom hem, som hela tiden skulle vara med och som skulle mysa och sova med en. Jag saknar till och med hans energi och busighet. Det är väldigt tomt utan honom nu, inte okej.